Jag har lidit mig igenom hela dagen. Timmarna har segat sig fram och jag har bara gått och väntat på att kvällen ska komma. För ett par dagar sedan började min axel spöka. Jag hade lite småont, som bara blev värre och värre. Idag har det varit olidligt... Ont, ont, ont...!

Inatt blev det inte mycket sömn och helst av allt ville jag bara ligga kvar i sängen då jag vaknade strax innan väckarklockan skulle ringa. Trött som bara den lyckades jag ändå lämna sängen och göra mig iordning. Min första indroduktionsdag på Borealis stod på schemat...

Jag satt och lyssnade på några olika personer som pratade i sammanlagt 3 timmar. Det var inte speciellt kul vill jag lova. Min axel gjorde sjukt ont och jag satt mest och vred och vände på mig.
Tre timmars information och uthämtning av kläder och passerkort var det enda som gjordes idag.

Mina snygga arbetskläder hängdes in i skåpet.

Att första dagen var kort var enormt gött. Det var gött att sätta sig i bilen och åka hemåt vid tolv-tiden!

 

Jag passade på att plugga en stund när jag kom hem, i väntan på att mamma skulle komma från jobbet så att vi kunde åka och handla.

Brorsan tog ut sin Amazon på gårdsplanen. Just nu ser den ut som ett hopplöst fall, men jag är helt övertygad om att den kommer bli snygg när den är klar!

 

Eftermiddagen spenderades i köket där det kanelbullar bakades.

 

Kanelbullarna lämnades hos Nodlycke.
Mirakel-Johan tejpade även min axel. Nu hoppas jag verkligen att detta hjälper för det är lite segt att axeln beter sig som den gör.