Igår var jag hos min grymmeSjukgymnast Johanna. Det var som vanligt ett roligt besök med massa skratt. Jag kan nu meddela alla intresserade att foten äntligen går framåt igen. Smärtan i foten är nu "behaglig" som jag beskrev det för Johanna. Hon skrattade lite åt mig ;)

Ja helt smärtfri är jag inte, men den smärtan som är nu kommer förmodligen aldrig försvinna och det är, som jag har sagt många gånger, något som jag måste lära mig att leva med.
Johanna tyckte att jag jobbat på bra sedan vi sågs sist och extra nöjd blev hon när jag berättade att jag hade utökat min rehab utan att kontakta henne. Hon litar på mig och vet att jag vill komma tillbaka till ett relativit normalt liv, och att jag inte gör sånt som kan skada foten.
Jag känner mig nöjd, stolt och glad när jag går därifrån, ungefär som ett barn på julafton. Johanna får allt att kännas lite lättare.
Vi pratade en del om framtiden och innebandyn. När jag berättade att jag har lagt av med innebandyn för alltid så blev hon lite chockad. Att skiljas från något som man hållt på med länge är inte lätt, men hon var ändå glad att jag tagit det beslutet och att det kändes rätt för mig.

Jag berättade för Johanna att min fot blivit lite bättre sedan jag köpte min Easytone skor. Förklarade för henne att det kändes som att småmusklerna i foten fick jobba i och med att de är runda under. Hon blev lite imponerad och skulle själv gå och köpa sig ett par sådana skor ;)
Även om de skorna kostade en del så är jag ändå mycket nöjd. I och med att de är runda under så måste fötterna jobba mer... och det är något som jag tycker har hjälp min fot att bli lite mer stabil.

Jag har nu fått ett tuffare rehabprogram att utföra. Det är mycket styrka och även en del ruscher. Ja, jag ska äntligen få känna på hur det är att springa, alltså verkligen springa. Jogging fick jag känna på för ett tag sedan, men nu ska jag äntligen få ta i ännu mer. Ååå jag är så glad!

Snart kanske jag kan få träna på det sätt jag vill...

Nästa år satsar jag på att springa Göteborgsvarvet!