Tisdagen

Äntligen är det kväll och jag kan snart gå och lägga mig.

 

Det känns som att dagen har pågått i flera veckor. Tiden har sniglat sig fram och jag har sedan lunchtid väntat på att kvällen ska komma.

 

I förmiddags var jag på återbesök med foten. Det har snart gått fem månader sedan operationen och nu skulle den vara i sitt slutgiltiga skick. Tyvärr är den inte så bra som jag hade hoppats på…

Läkaren undersökte foten, lät mig göra några övningar och kollade dessutom rörligheten. På utsidan såg det ganska bra ut. Smärtan där har minskat med ca 20% enligt mig. Det är något som går att leva med. Insidan är det dock värre med. Smärtan är densamma, ärret är riktigt ömt och det gör ont både i böj-rörelsen och när någon trycker där. Enligt läkaren är chansen att den någonsin kommer bli bra så liten att hon redan nu sa att jag får lära mig att leva med detta. Det som gör att den gör ont är nerverna. De blev förmodligen skadade i samband med skadan i december 2007.

 

Läkaren uppmanade mig att fortsätta träna, och det är något som jag är glad över! Jag skulle aldrig klara av att inte få träna. Självklart vet jag att jag får ont efteråt, men bara att få känna svetten rinna gör mig glad. Jag vet mycket väl att foten egentligen inte klarar av träningen, men jag måste få träna för att må bra. Jag blir slapp och trött utan min träning.

 

Hon ville dessutom att jag ska få akupunktur i foten med jämna mellanrum för att se om det hjälper.

 

Om ett halvår ska jag komma tillbaka och då ska den absolut sista bedömningen göras, papper till försäkringsbolaget ska fixas och allt sådant. Är foten fortfarande i samma skick som den är nu så ville läkaren blockera nerverna i foten för att se så att det verkligen är de som gör att det gör ont. Vad som händer om det nu är det vet jag dock inte. Någon ny operation har jag dock inte lust med!

 

Jag fick från läkaren med mig silikontejp. Denna tejp ska jag använda på ärret för att sedan ovanpå gnugga och gnida på det. Smärtan som är där kan tydligen bero på att min kropp inte accepterar ärrvävnaden och vill typ stöta bort den. Jag får väl se om det hjälper.

 

På väg hem från sjukhuset stannade jag till på Giraffen. En sväng in på maxi blev det och därifrån kom jag endast med en ramlösa med smak av ananas.

 

Otroligt god!

 

En kort joggingrunda blev det efter det… Och resten av dagen har bara segat sig fram. Jag har pluggat lite, pratat i telefon och bara försökt ta det lugnt. Mitt huvud har gjort ont länge nu och jag ska därför avsluta denna dag ganska snart.

 

Måste bara skriva en sak... Tiden har gått fort och för exakt ett år sedan var balen. Tittade på massa kort idag... Det var en bra kväll...

 

 

God natt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0