Äntligen är det kväll och snart får jag äntligen lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet, ta det lugn och hoppas på att somna snabbt.
Att jag igår vann över det där jävla hjärnmonstret kändes så oerhört bra. Jag klarade av den enorma ångest som plågade mig. Jag åt igår både kanelbullar, godis och bröd! Allt som är "förbjudet".
Hade detta hänt för bara några veckor sedan hade jag utan tvekat stoppat fingrarna i halsen direkt efter för att bli av med "skiten". Men nu är det annat. Nu måste jag kämpa för att behålla allt jag äter.
Jag kämpar som bara den och en vacker dag hoppas jag att även jag klarar av att äta normalt utan att tänka dessa tankar och utan att hjärnmonstret gnager där inne.

Jag vill bara bli av med skiten, slippa ätstörningen och kunna fokusera på annat. Det är jobbigt att hela tiden planera dagens aktiviteter efter mattider.
Även om jag vill bort från detta så vet jag att det inte går att komma över detta på en dag. Det kommer ta lång tid innan jag kan äta normalt, men jag ska se till att komma dit.
Det kommer krävas enormt mycket av mig, jag kommer gråta många tårar av ångest, men jag är beredd att kämpa. Jag ska tillbaka, jag ska vinna!

För övrigt så tar skolan just nu mycket tid. Det är full fokus på ett grupparbete som ska in nästa vecka. Jag känner mig stressad och tycker det börjar bli jobbigt. Det är så mycket att göra hela tiden. Just nu tycker jag det är lite för mycket... Ingenting går ihop, den där jäkla räkenskapsanalysen blir fel, siffrorna snurrar i huvudet. Ja, jag är ganska trött på skiten helt enkelt...

Imorgon tänkte jag ta sovmorgon. Jag känner för att sova lite extra.
Läkaren, Emil, ska ringa och kolla läget också, men när det blir vet jag inte... Förhoppningsvis på morgonen!!

Nu ska jag kolla på Bron på SVT1

Kram och godnatt!