Att äntligen ha vågat berätta hur läget är, att jag har det lite jobbigt har varit väldigt härligt för mig. Jag känner ett inre lugn. Nu behöver jag inte längre smyga med att äta lite, för jag kan inte äta normalt. Jag behöver inte längre dölja att jag vissa dagar mår skit och bara vill ligga kvar i sängen.
Allt känns så mycket lättare, inte bara för mig utan även för alla andra runt omkring mig.

Det är många pusselbitar som föll på plats när jag berättade läget. Mina kompisar vågar äntligen prata med mig på ett annat sätt än tidigare. De närmsta hade självklart märkt att mitt liv var ett stort kaos, men de vågade inte säga något. De var rädda att jag skulle vända ryggen och vägra prata med dem. De var rädda att jag skulle ta det på fel sätt och må ännu sämre på grund av det.
Jag förstår mycket väl hur nära och kära har tänkt, jag vet själv inte hur jag skulle gjort om jag märkt att min kompis inte mådde bra.
Nu när allt är släppt, när korten ligger på bordet så är dagarna så mycket lättare. Jag har inget att dölja längre, jag kan prata om mina problem.

Det är lätt att vara efterklok och ibland önskar jag att det gick att spola tillbaka tiden. Hade jag varit lite klokare så skulle jag sökt hjälp för länge sedan. Jag kände faktikskt redan i våras att jag inte längre kunde kontrollera mig själv. Det var bara för mycket hela tiden.

MEN, bättre sent än aldrig!
De flesta som nu vet om att jag har problem med maten har blivit mer förstående. Det är inte längre massa prat om vad jag ska äta och så. Jag har absolut inga problem att se andra äta, men när det kommer till mig själv så är det jobbigt.
Jag har sedan "nyheten" släpptes inte försökt äta för att "vara normal". Nu lyssnar jag på mitt psyke och gör det jag känner för. Visserligen har den senaste veckan, speciellt de senaste dagarna!, bestått av för lite mat, men jag har lyckas behålla allt jag ätit! Det är ett stort steg framåt.
Att vända allt på en dag går inte, jag måste ta små små steg framåt.

Sedan jag vågade visa mig svag har allt blivit mycket bättre.
Nu är det bara att fortsätta kämpa!

Jag kan, jag vill och jag ska!