Jag är rädd...

Just nu mår jag bra och känner mig stark. För bara ett par veckor sedan trodde jag att allt var kört. Jag hade ramlat ner i ett hål utan att hitta stegen upp. Allt kändes hopplöst och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var många tårar som föll, lite sömn och slarv med att äta. Det är så typiskt när jag mår skit.

Det var tungt och jobbigt. Även om jag försökte fokusera på bra saker så gick det bara inte att vara glad...
En morgon när jag vaknade så orkade jag fan inte mer! "Ryck upp dig för helvete, du är inte värd att må såhär", det var vad jag sa till mig själv!
Och tro det eller ej, men jag känner att jag nu har hittat stegen, tagit några kliv uppåt och kan fokusera på rätt saker. Självklart har jag mina dippar där jag bara vill gå ut och börja gräva min egna grav, men jag försöker ändå kämpa vidare. Jag har fortfarande enorma problem med foten. Den gör fortfarande ritkigt ont, men även här försöker jag tänka positivt. I november ska jag tillbaka till läkaren och då får jag reda på vad som händer härnäst. *Inte långt kvar, bit ihop*.
Jag har insett att jag inte klarar av att träna. Det går bara inte och det är absolut inte värt att köra ett pass och må skit och ha förbannat ont i flera dagar efteråt. Det är vara inte värt det, jag har förstått detta nu.

Även om jag känner att jag nu är på väg uppåt igen, känner mig gladare för var dag som går och dessutom börjat äta riktig mat igen så är jag ändå rädd för att falla igen.
Jag försöker att inte tänka på vad som kan hända, bara ta dagarna som de kommer och försöka ha kul, umgås med kompisarna, sköta skolan och laga god mat. Hittills har det fungerat bra och jag är motiverad till att se till så att det fortsätter i rätt riktigt.
Vaknar jag en dag upp på fel sida, med ett jäkla humör så ska jag se till så att det inte går ut över någon annan, låta dagen passera för att morgongen efter vakna med ett leende på läpparna igen.

Jag vill inte falla dit, jag vill vara glad, jag vill lyckas! Det är bara jag som kan bestämma över mig själv, bara jag som kan påverka mina dagar. Tänker jag negativt så kommer jag falla dit!

Nu är det positiva tankar som gäller och inget slarv med maten!

Jag kan!
Jag vill!
Jag ska!

Avslutar detta inlägg med ett extremt fint kort som en kompis tog på mig under dagens föreläsning när jag helt plötsligt fick en skrattattack