Jag har vaknat upp till en ny dag, en dag som jag redan nu känner att de kommer bli jobbig.
Hela veckan har jag stigit upp någon gång mellan halv sju och sju. Det är då jag har vaknat och varit pigg. Det är konstigt! Jag, som är en morgontröttperson som helst inte lämnar sängen innan klockan tio, har helt plötsligt blivit pigg och kommer upp i normaltid.
Jag känner inte längre det där behovet av att sova som jag gjorde för bara en månad sedan. Allt har verkligen förändrats efter att jag började äta mina antidepp. Jag sover max 6 timmar på nätterna, men när jag vaknar är jag pigg. På dagarna blir jag trött framåt tre-tiden, men då tar jag faktiskt en tupplur på en timma.. Detta för att orka med resten av dagen. Jag kan ändå sova på nätterna, så varför inte ta en liten tupplur på dagen liksom?

Idag kommer det bli en jobbig dag, jag känner det redan nu. Hjärnmonstret gnager där inne och säga vad jag ska göra. Jag har absolut ingen aptit. Vätska går inte heller. Jag klarar inte av att få i mig något. Idag ser jag bara en stor Heffaklump i spegeln.
Det kommer bli en dag med många blandade känslor och en enorm kamp med maten. Jag ska göra allt jag kan för att försöka få i mig något, men jag känner redan nu att det kommer bli jobbigt. Det är en såndär dag, en dag då allt är förbjudet.

Jag kan, jag vill och jag ska!