Jag mår fortfarande dåligt, känner mig slö och orkeslös.
Näsan rinner och huvudet & lederna gör ont. Jag fryser dock inte lika mycket längre. Fast det kanske beror på att jag hela dagen varit invirad i en filt samt haft 14 levande ljus tända de senaste timmarna.

Maten idag har gått åt helvete. Jag har absolut inte haft någon matlust, inte varit hungrig och bara tanken på att äta har gjort mig illamående.
För en halvtimma sedan gjorde jag ändå ett försök att äta. Jag stekte en liten kycklingfilé samt kokade lite broccoli. När allt var klart och låg på tallriken tittade jag bara på det, funderade en stund, kände efter och kom fram till att jag inte ville äta. Maten åkte i soptunnan...
Idag har jag alltså inte fått i mig någon mat alls. 2 koppar kaffe har det blivit, men det är väl egentligen inte mycket att hänga i granen. Att jag inte ätit är inte något som jag ser som något problem, är jag inte hungrig så är det bara onödigt att ge magen mat. Den säger till när det är dags att äta! Om det blir imorgon eller om två dagar bryr jag mig inte om, jag kommer inte äta förrän jag känner mig hungrig.
Tyck att jag är knäpp, korkad och idiotisk om du vill, men jag bestämmer faktiskt helt och hållet över min kropp. Vill jag inte äta så gör jag inte heller det.
Jag är trots allt vuxen och bestämmer över mig själv!

Så länge jag fungerar som person, mår bra och sköter skolan så ser jag inga problem med att gå utan mat i några dagar. Det är trots allt ganska härligt att känna sig tom. Jag hatar att vara mätt! Ska jag vara riktigt ärlig så minns jag inte ens när jag åt mig sådär riktigt mätt. Känslan att vara mätt skrämmer mig. Jag äter mycket hellre för lite än att bli mätt. Nej usch, att vara mätt är nog det vidrigaste som finns!

---

Lillhamstern Twixie som förra veckan skadade sitt lilla ben är nu återställd och verkar må bra. De dagarna som hon var utan sitt hjul och alla klättersaker var nog jobbiga för henne. Lillplutten gick bara runt i sin bur och gnällde. När jag satte ner handen för att fylla på mat i matskålen så kom hon alltid fram och klättrade på mig. Hon ville upp. Stackarn var uttråkad och spenderade mesta tiden i sitt hus.
När jag i lördags bytte till de nya burarna så lät jag henne få tillbaka hjulet. Det blev en helt annan hamster direkt. Nu snurrar hjulet för fullt och Twixie ser ut att vara mycket gladare igen.
Klumpen i min mage har försvunnit, lillplutten mår bra och jag kan släppa denna händelse och andas ut.

Storhamstern, Chim-chim, har jag svårt för att tolka. Mår hon bra eller inte? Knölen på halsen är kvar och jag tycker att den blivit större. Om det verkligen har blivit det är dock lite svårt att avgöra. Jag som ser henne varje dag och vet om att den sitter där kollar alltid lite extra någa när hon får komma ur sin bur. Jag kanske inbillar mig att den är större, kanske den är i samma storlek som vanligt.
Hon äter fortfarande väldigt mycket och springer i sitt hjul. Hon är vaken lika få timmar som alltid, men det som jag är lite rädd för är att hon börjat låta mycket, går ofta runt och piper. Är detta ett tecken på att hon har ont?
Hon är mycket gosigare nu, vill hela tiden komma upp och sitta i min hand. Jag vet liksom inte hur jag ska tolka hennes pipande. Det verkar trots allt som att hon mår bra... men jag kan även ha fel. Det är så svårt att avgöra när de är så små.

Jag ska, någon dag när jag får tid över, göra ett collage på dem och sätta upp på väggen. Jag ska även leta fram några gamla kort på Åke, min förra hamster.
Jag behöver lite nytt på väggarna här i mitt rum!


Nog pratat om mat och hamstrar.
Imorgon är det en ny dag och jag ska iväg till skolan. Som tur är börjar jag klockan 13.00, vilket alltså innebär att jag har sovmorgon. Så gött!

Avslutar dagen med att visa mina gnagare ännu en gång.