Jag har varit dålig på att skriva här.
Dagarna rullar på och jag jobbar en del. Mycket av min fritid har gått till att packa ihop mitt liv inför flytten. Nu är det verkligen saker överallt!

Jag har haft långledigt och passade då på att åka hem och träffa familjen. Det var en underbar känsla att vara där. Inga krav och inga måsten. Jag fick göra vad jag ville utan att något ifrågasatte det. Jag gjorde egentligen inte något vettigt. Det var mest slappa som gällde för mig. Att vara hos mina nära och kära var gött. Jag fick känna mig som ett barn igen. Jag blev uppassad av familjen. Bara en sån sak som att laga mat till familjen var kul. Jag har hamnat i en svacka där jag tyckt det varit tråkigt att laga mat. Mycket beror nog på att jag känt mig stressad och livet har varit lite kaos bland alla flyttkartonger.
Jag lagade mat hemma hos familjen i fredags. Att senare få höra att det var gott och att jag fick beröm för att jag lagat mat trots att jag inte behövde göra det gjorde att jag kände mig sådär extra glad :)

Hemma vid det blåa huset påbörjades för någon vecka sedan ett tralldäck på framsidan. Jag har varit hemma ganska ofta, men sist jag var där så hade jag precis blivit utskriven från sjukhuset. Att hjälpa till något var bara att glömma. Läkaren sa till mig att jag skulle vila. Njurbäckeninflammation är tydligen ganska allvarligt. Jag fick snällt ligga på soffan medan pappa jobbade på utsidan. Jag måste erkänna att det redan då kröp i fingrar och tår. Jag ville hjälpa till!
I förrgår och igår fick jag äntligen chansen.
Tillsammans med pappa kapades brädor som sedan hamnade på plats ned hjälp av trallskruvar. Jag tycker det är underbart att bygga med pappa. Det är inte första gången det händer. För några år sedan byggde vi tillsammans på baksidan av garaget en förvaringsplats för veden och andra saker.

Det är kul att göra något med pappa. Något där det bara är jag och han. Det händer inte så ofta att vi får tid tillsammans, men när det väl händer så njuter jag fullt ut.

För fem timmar sedan kom jag tillbaka till lägenheten i Kalmar. Jag packade ner alla mina kläder, skruvade isär soffan och plockade ner gardiner, tavlor och lampor. Jag visste att jag hade mycket klädet, men att det skulle krävas fem ullaredspåsar för att få plats med mina tshirtar och linnen trodde jag verkligen inte!

Det ser ut som ett bombnedslag i rummet, men så får det vara just nu.

För övrigt så är klockan halv fyra. Det är natt. Jag har inte somnat ännu. Om fem timmar ska jag upp och om åtta timmar ska jag bege mig till jobbet.
Jag tycker inte det är så jobbigt att vara vaken trots att det är natt. Jag ligger och tittar på tv och bara tar det lugnt.

Livet leker just nu. Jag är pigg och mår otroligt bra. Jag skrattar och ler. Jag bara älskar det som händer.

Nu ska jag inte fortsätta svamla här. Jag slänger upp några bilder och säger sedan Godnatt.
Förhoppningsvis somnar jag snart.