Idag är det torsdag. En helt vanlig torsdag i Kalmar.
Snön faller mysigt ned från himlen. Mitt humör är på topp, trots att jag sov relativt dåligt inatt.

Igår var jag tillbaka på ABC efter två veckors uppehåll. Det var gruppterapi som gällde. Jag fick även öronakupunktur samt kulor bakom öronen. Den behandlingen är något som jag verkligen trivs med. Jag får väldigt bra respons på akupunkturen!

Jag har ätit mina antidepp i ungefär fem månader, och det är först nu som jag känner att allt börjar lugna ner sig. Det är först nu som jag känner att jag börjar bli mer och mer stabil. Det kommer dock tyvärr dröja minst en månad till innan tabletterna hjälper på riktigt.
Jag äter just nu maxdosen av Venlafaxin, 300mg per dag. Det är uppföljning på detta varje vecka. Jag får hela tiden berätta hur jag känner och om det är något som ska ändras på.
Min läkare respekterar mig och vill hela tiden göra allt för att det ska bli så bra som möjligt för mig.

Nu under december och januarimånad då jag spenderat större tiden i Göteborg har jag inte haft möjlighet att kunna träffa min läkare. Vi har istället haft kontakt via mail och telefonsamtal.

Jag känner mig piggare och gladare hela tiden. Nu är inte de där småfjantiga problemen enorma längre. Nu kan jag tappa en gaffel på golvet utan att bryta ihop...

Det är verkligen få som förstått hur dålig jag egentligen varit och hur dåligt jag faktiskt mått. Jag har många gånger fått höra att det bara är för mig att rycka upp mig... Tänk om det ändå hade varit så lätt.

Nu när jag sakta men säkert är på väg uppåt går allt så mycket lättare. Jag orkar faktiskt med att göra lite saker under dagarna. Jag orkar med att plugga lite, men inte så mycket. Jag kan faktiskt vara människa ibland.

Det tar dock på kroppen att gå tillbaka till normalt läge. Jag har gått på högvarv så länge och brytit ner min kropp under så lång tid. Det kommer ta minst lika lång tid att komma tillbaka till ett normalt liv.

Min kropp arbetar mycket med att komma tillbaka till det normala. Detta gör att jag är trött nästintill hela tiden. De senaste 2 dagarna har jag sovit 18 timmar/dygn. Jag har faktiskt inte orkat vara vaken. Behöver jag sova så måste jag få göra det.

För drygt två månader sedan blev jag sjukskriven. Jag har haft ett tag på mig att kunna ta det lugnt och försöka låta kroppen vila. Två månader har gått fort, sjukt fort...
Idag är det den andra februari och jag är redo för att återvända till jobbet. Jag ska nu äntligen få sätta på mig mina nya arbetskläder och inta position i butiken. Jag längtar! Just nu är det mindre än två timmar kvar till min arbetsdag börjar.

Fram tills dess ska jag fortsätta skriva på ett grupparbete här i skolan...

Kram!