Jag ligger utmattad på min soffa och längtar till min säng. Hela min helg har bestått av jobb och lite mera jobb. Det har inte funnits någon mer energi än så. Det har varit en del att göra på jobbet och därför har jag varit ganska trött när jag kommit hem.

Min plan var att få upp smyglisterna i köket igår, men det fanns inte så mycket energi och motivation till att fixa. Ett litet ryck gjorde jag trots allt. Smyglister sattes upp i hålet där spisen ska stå. Spisen som stått i vardagsrummet fick nu äntligen flytta tillbaka till sin rätta plats. Jag längar redan till den första gången spisen ska användas. Jag har ju trots allt bara haft den sedan i torsdags så det är väl i och för sig inte så konstigt att jag inte använt den ännu.
Det händer liksom inte speciellt ofta att jag äter lagad mat längre. Tyvärr är det lättare för mig att äta yougurt eller mina näringsdryck eller liknande. Jag hoppas att det kommer ändras inom en snar framtid.

Något som däremot är väldigt positivt är att jag fortfarande inte fått en endaste ångestattack sedan jag var på mitt sista besök hos Caroline. Det är en och en halv vecka utan attacker. Vilken enorm lättnad! Om det nu håller i sig så här tills jag träffar min ersättningsläkare om en och en halv vecka så kommer det bestämmas att jag ska fortsätta äta samma dos av mina mediciner som jag gör nu.
Denna dos kommer jag behöva äta åtminstånde ett år innan det kan bli tal om att trappa ner. Men just nu är det inget som stör mig. Jag är bara så oerhört nöjd över att äntligen få ett mer normalt liv. Nästa kamp är ätstörningen. Den är nog värre. En depression går att få hjälp med genom mediciner, men ätstörningen finns det inga medicier att ta för att den ska lindras. Det är bara att kämpa på.
Som jag skrivit tidigare så kommer det kopplas in mer resurser för mig. Detta är något som jag önskade hade hänt för ett halvår sedan... Men bättre sent än aldrig.

Imorgon har vi en ny vecka. Jag startar veckan med att vara ledig. Det ska bli gött! Jag satsar på att försöka få dit någon list i köket. Jag har dock lärt mig att jag måste lyssna på min kropp. Jag får absolut inte börja greja "bara för att jag måste", utan allt måste ske när kroppen säger att det är okej.

Snart tänkte jag förflytta mig från soffan till sängen, men först ska disken diskas!

Puss