2012-06-11

Här på bloggen händer det inte speciellt mycket. Jag har haft dåligt med motivation till att skriva här.
Det händer i och för sig inte så mycket för tillfället. Jag jobbar en del, slappar en del och sover lite.

Förra veckan hade jag Jens på besök här. Det var skönt att ha någon att prata med. Anledningen till att jag ville att han skulle komma hit var för att jag hade mitt sista läkarbesök hos Caroline i torsdags. Jag känner att jag har haft svårt för att öppna mig och berätta hur det verkligen är. Eftersom jag pratar en hel del med Jens i telefon så får han reda på mycket mer än min läkare. Jag vet inte riktigt varför jag känner mig sådär misslyckad när jag berättar något dåligt för läkaren. Egentligen är det sjukt att jag inte berättar sanningen där, för det är ju ändå deras jobb att se till så att jag får den hjälp jag behöver.

Att ha Jens med på läkarbesöket var så otroligt skönt. Han kunde prata för mig, om de sakerna som jag inte ville nämna. Det är fortfarande så att jag enligt min läkare, behandlare och andra runt omkring mig säger; Jag inser inte hur dålig (enligt läkaren: Sjuk) jag egentligen är. Att använda ordet sjuk hatar jag. Jag vill inte att någon ska säga att jag är sjuk. Det känns bättre att säga att mitt levnadssätt inte är så bra, eller att min livsstil inte är okej. Vad som helst förutom sjuk.

Under mötet med Caroline bestämdes det att jag ska få mer stöd och behandling än jag fått hittills. En så kallad livscoach ska sättas in. Denna person kommer jag ha kontakt med via telefon eller mail varje dag samt träffa en gång i veckan. Personen ska stötta mig med maten och se till så att jag kommer tillbaka till normala rutiner. Som det är just nu så skulle jag nog vilja påstå att allt är kaos.

Jag hade börjat ge upp hoppet om att bli frisk, men efter läkarbesöket fick jag nya krafter och kände att det kanske kommer bli bra ändå.
Jag kommer dessutom träffa en terapeut för att bearbeta min ätströning.
Ja, nu känns det som att allt går åt rätt håll igen!

Förutom läkarbesöket så var jag och Jens på Öland en sväng. Han kände några som hade sommarstuga där som vi åkte och hälsade på. Nice att bara få vara och inte behöva tänka på något. Jag fick även träffat lamadjuren och kamelerna som gick i hagen intill huset. Riktigt mysiga lamadjur och kom fram och ville bli klappade. Hade de inte sett så fåniga ut så skulle jag kunna tänka mig att ha en som husdjur ;)

Dagarna gick fort, helt plöstligt hade det gått fyra dagar och det var dags för Jens att åka hem. Helt otroligt vad det blev tyst när han försvann. Inte för att han väsnas, men alltså det var ingen som pratade i lägenheten, ingen som jag kunde prata med. Allt blev bara tyst.

När han åkt återvände jag till min vardag igen. Det var dags att återvända till jobbet. Jag jobbade i och för sig endast tre timmar på fredagen och lika många timmar på lördagen, så jag ska absolut inte klaga. Det blev en långsamt start.
I lördags var det dessutom personalaktivitet. Vi drog iväg till Harrys, bowlade och blev bjudna på mat. Det var kul och härligt. Bowlingen gick väl i och för sig inte så bra för mig. Om det berodde på att jag var lite smått full redan när vi träffades vid 19-tiden eller om jag är kass på det låter jag vara osagt ;)

Det blev absolut inget fylleslag. Vi drack en del och tjötade mycket. Det var skönt med en sån kväll tillsammans med goa arbetskamraterna. Bara få snacka skit och skratta tillsammans. Jag tycker dessa aktiviteter är bra. Man känner sig uppskattad på jobbet och det är en helt annan sak att träffas utanför jobbet. Bara att se arbetskamraterna i civilakläder är mysko.

Å idag starade en ny vecka, en ny dag och jag är ledig!
Just nu sitter jag på balkongen och njuter av det goa vädret. Om en stund kommer Kalmarhem och kollar på min spis som är livsfarlig. Den skulle jag vilja slänga ut genom fönstret. Sätter man på en platta så sätts alla andra igång också. Å om jag sätter på ugnen så sprakar det från baksidan. Hela spish*lvetet blir varm och varför det finns fyra plattor vet jag inte, hela ovansidan blir som en stor jäkla platta!

Nä, nu ska jag inte fortsätta babbla här.
Puss och hej


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0