Det är nytt år och jag har passat på att fylla år.

Det här med att blogga är inte länge så viktigt i mitt liv. Jag har en hel del annat att syssla med istället. Nu denna natt när jag bara ligger och vrider mig på grund av smärtor så tänkte jag passa på att skriva några rader här.

Julen passerade lugnt och stillsamt. Jag kände mig en aning sliten och att då åka till moster, hennes man och kusinen var faktiskt väldigt härligt. Bordet var dukat och maten kom fram på bordet. Att inte behöva göra någonting var lite lyxigt.
Jag kände dock att min kropp och psyke tyckte att det var jobbigt. Tankarna om julen året innan pyrde och ställde till det för mig. Jag fick helt enkelt lyssna på min kropp och vila några gånger under dagen. Men julafton avklarades och jag var nöjd med dagen.

På juldagen tog jag bilen tillbaka till Kalmar för att jobba i mellandagarna. Vilken frihet att kunna hoppa in i bilen och köra dit jag skulle.
På annandagen när jag befann mig på jobbet så bara det högg till i foten, självklart den som jag i vanliga fall inte har ont i...! Jag fick riktigt och mitt på foten och framåt tårna.
Först trodde jag att det var någon nerv i kläm, men när jag dagen efter hade ännu ondare och foten var svullen så bestämde jag mig för att dra till sjukan en sväng.
Efter en röntgen visade det sig att jag fått en stressfraktur på mellanbenet i foten. Det var inte så konstigt att jag hade ont...

Jag fick bita ihop och ignorera smärtan, för det går inte att göra något åt en stressfraktur.
Jag jobbade på och när klockan slog 15.30 på nyårsafton hade jag jobbat klart för året. In med massa saker i bilen och påbörja resan till Göteborg!
Jag kom fram efter lite mindre än fyra timmar...
Tillsammans med familj och moster med familj firade jag in det nya året...

Jag valde att starta mitt år med en vecka semester. Så gött!

Mycket av mina dagar gick till att planera inför pappas överraskningsfest som hölls den fjärde januari. Då fyllde han 50...
Allt blev lyckat och jag bär med mig den Goa känslan!

Å i söndags, den sjätte januari, blev jag 22 år gammal och lillebror 20 år. Så nu är även det avklarat.
Jag kom tillbaka till min lägenhet i söndagskväll. Nu är det jobba som gäller!

För tillfället är det mitt i natten och jag har vrålont i min kropp.
Jag slumrar till lite då och då.
För att kunna somna på riktigt krävs det att jag tar min lugnande medicin. Det är lika bra att göra det för att ligga vaken är bara onödigt.

Detta var en luddig och osammanhängande uppdatering om mitt liv.
Vi ses när vi ses och hörs när vi hörs.

Ta hand om dig!
Puss