Det känns lite overkligt att veta att det nu faktiskt är väldigt kort tid kvar tills hon är här. 

Graviditeten är absolut inget jag kan klaga på. Jag har haft det ganska så lätt och behagligt. Jag klagar verkligen inte, trots att det absolut inte var meningen att lilla sprattlet skulle bli till!

Hon är ett medicinskt mirakel som inte ens läkarna förstår sig på. 

Det är många som har tankar, åsikter och allt vad det nu är om detta, men jag kan lova er alla att beslutet som jag och Jens fattade tillslut inte var lätt. Jag vet inte hur många tårar och prat vi hade. 

Vi levde i en förnekelse länge, mer om detta kan jag ta en annan gång. 

I takt med att dagarna bara ska avklaras så hittar vi på lite smått och gott. 

Ett altan och uterumsbygge är i gång hos mina föräldrar. Jag har varit med och hjälpt till lite, trots att jag är så höggravid man kan bli. För mig är det inget som hindrar mig. Jag känner varken tyngd eller något jobbigt i kroppen, så varför inte försöka göra lite så timmarna går?

Jag ligger trots allt fortfarande på -3 kilon sedan inskrivningen. Å efter förlossningen borde en del kilon till försvinna för lite vikt med bebis, fostervatten och allt vad det nu är bär jag allt runt på. Inga svullnade ben, händer, fötter ännu! Barnmorskan räknade med att det inte är något jag kommer drabbas av. 

I början på veckan var vi på husknuten. Det var ett givande och roligt besök. Det är speciellt att kunna gå och titta på hus, kolla hur planlösningar på nya hus är och sådär.

Snart ska jag slänga in bröd i ugnen. Det är en grej jag försöker syssla med nu när det finns tid. Att få baka sitt egna bröd ät något jag verkligen bara älskar!

Nästa inlägg här kanske det ligger en bebis i närheten av mig. Ryggen känns idag, inte sånär vanligt ont utan detta är en annan känsla. Kan det vara starten på vad som komma skall kanske? Vi får se...

Tjao