Två veckor kvar
I skrivande stund sitter jag inne i tjejernas rum och väntar på att Ellen ska somna. Hon hade tydligen somnat på läsvilan på dagis och det medför säkert denna svårighet att somna nu. Jag har suttit här inne i rummet i en timme, Alice sover i sängen bredvid
men Ellen visar inga som helst tecken på att somna... det är bara att vänta...
Sedan sist jag skrev har det hänt mycket!
Jag har slutat jobba, så skönt att gå hem och bara njuta och vila!
För en vecka sedan redovisade jag mitt examensarbete, med högsta betyg som resultat. Nu är jag äntligen klar med mina studier och kan därmed plocka ut min examen!!!
Om två veckor beräknas bebisen komma, jag hopps dock att han kommer tidigare för nu längtar jag. Det är inte så att jag tycker graviditeten är jobbig, nu är det bara längtan ocj väntan som är det jobbiga!
För första gången ska jag nu vara föräldraledig på riktigt. Med både Ellen och Alice har jag studerat samtidigt och tyvärr fått lägga lite tid på det. Även om det varit ovanligt enkelt att studera så ska det bli skönt att inte ha massa måsten och press
på mig.
Nu kan jag njuta och bara få var mamma, sambo och Malin!
Jag är dock sugen redan nu på att läsa några kurser, men det får vänta lite till. Nu vill jag nog helst ta det lugnt även om det är roligt att lära sig nya saker.
Tjejerna gick idag sin sista dag på dagis för denna termin. Nu har de sommarlov och är hemma till september. Jag vill inte att de ska behöva gå på dagis när jag inge jobbar eller pluggar.
Å när lillebror snart kommer så vill jag (VI) att de ska få vara hemma och anpassa sig till nya syskonet och lära känna honom. Det känns helt enkelt fel att lämna bort de stora när lillebror kommer.
Sjävklart kommer de få gå på dagis några timmar till hösten. Båda två älskar att gå dit och leka. Jag tror faktiskt att det kan vara bra så även de aktiveras och träffar andra barn. Det går ju sjävklart att besöka öppna förskolan och likande, men de har
sina kompisar på dagis och behöver faktiskt få leka lite där.
Jag tror och hopas inte att de kommer känna sig bortprioriteras för de är de absolut inte.
Jag kommer älska alla tre lika mycket, även om mycket tid och fokus hamnar på minstingen då han kommer hänga med mig som kommer var matfabriken liksom.
Viktigt är bara att låta de andra vara med och hjälpa till.
Det löser sig med tiden helt enkelt.
Undertonen jag skrivit detta inlägg har nu Ellen äntligen somnat.
Nu är det dags för mig att lämna denna säng, prata med mitt hjärta en stund innan även jag kryper till kojs.
Må så gott så hörs vi!
Malin
Kommentarer
Trackback
